Om att "dina ögon var priceless"

Det är en himmelsk kväll och kallt. Underställskallt. Nästan så att vinterjacka behövs - i juni. ”För varje år förskjuts årstiderna, snart kommer vi ha sommar i december, när jag är 60 år kommer jag säga till dig: Vad var det jag sa!”  Det är knappt tre dagar kvar till att den jag kärat ned mig i åker hem till sin stad.Det är efter mycket knuff på Kapten Röds spelning. Det är fredag efter klockan elva men före midnatt. Det är längre kö till bajamajorna än till bardisken och mattälten på festivalområdet. Den här kvällen ingår jag i en trio där jag är den gemensamma knytpunkten mellan oss tre. Mina medlemmar behöver ansluta till den obefintliga toalettkön. Han går obemärkt förbi ouppmärksamma människor och försvinner bakom en av de blåa båsen längre ned, kommer tillbaka och tipsar min vän att gå till andra änden där det inte står lika mycket folk och trampar. I väntan på min vän omfamnar han mina 152 centimetrar i sina 190 och säger att han inte alls åker hem på måndag som det är sagt utan på tisdag precis som jag. ”För då får vi ytterligare en dag tillsammans tänkte jag” Mina pupiller blir så stora som de kan bli och lite till. Han skrattar varmt.

Det är en himmelsk kväll och kallt. Underställskallt. Nästan så att vinterjacka behövs, men för det ögonblicket blir allt lika varmt som himlen klär i rosa.

(På lördag är vinterjackan på för det är så himla nagelbitande kallt i alla ögonblick)

poesi, typ | | Lämna ett avtryck |

Poesi: Om vad som kan hända under 62 dagar

På 62 dagar
 
Kan man få nya (facebook)vänner. 
Kan man laga x antal matlådor. 
Kan man vara överdrivet trevlig mot allt som rör sig. 
Kan man gå på föreläsningar och anteckna en hel del. 
Kan man bada i en sjö fast badsäsongen är över. 
Kan man bli frustrerad över diskberg som man inte orsakat själv.
Kan man tappa saker (och sig själv???).
Kan man bli bjuden på råkorv över en eld i skogen.
Kan man fullkomligt älska halloumi.
Kan man bli skjutsad i en skottkärra. 
Kan man svälja sin tomhet och sitta bredvid varandra på en blöt bänk och äta hamburgare 02:30 och sedan skriva till varandra när det snarare är tidig morgon än sen natt.
Kan man plugga anatomi på ett golv och äta alldeles för varm kyckling. Med bara händerna. 
Kan man lära sig kroppens anatomi på latin.
Kan man slåss. Fast bara på skoj. Så klart.
Kan man gå på yin yoga med olika instruktörer.
Kan man få massvis med blåmärken. 
Kan man äta en oräknelig mängd mörk choklad.
Kan man kastas mellan hopp och förtvivlan. 
Kan man göra egna hamburgare och spela kort till sent på en torsdag.
Kan man gå hemåt sida vid sida 23:49 och låna ut sin cykel för att se till att någon kommer hem innan det blir tidig morgon.
Kan det alltid vara motvind vart du än går eller cyklar. 
Kan man känna någon form av spänning. 
Kan man bli godkänd på en digital tentamen.
Kan man nästan krossa en häl.
Kan man ha hela världen i sin famn. 
Kan man se hur någons existens börjat lämna ens egen värld för att ta över en annan. 
Kan man ha fått upp ögonen för klättring och investerat klättringsskor en dag senare. 
Kan man tala timlånga telefonsamtal och så känns det som att man är innanför samma väggar.
Kan man börja tvivla på sina handlingar. 
Kan man lösa rubiks kub och få applåder för det.
Kan man gråta förtvivlat.
Kan man tappa förståndet.
Kan man förlora något man aldrig hade. 
Kan man gå på samma matmarknad fast i två olika städer.
Kan man fortfarande inte släppa att man inte får ha sitt egna tvättmedel i tvättstugan. 
Kan man klara ytterligare en tentamen och en massagexamination.
Kan man sluta tala med människor som 41 dagar tidigare var en självklarhet.
Kan man fundera över hur det gick till och hur man släpper det faktumet fast att man vill tala ut om det.
Kan man gå på olika gruppträningar och i smyg tävla när det ska springas idioten. 
Kan man dricka te och äta ekologisk choklad på ett golv med en digital föreläsning spelandes på datorn.
Kan man gå på museum. 
Kan man helt planlöst gå omkring i en skog med ett squad bara för att få vara ute i naturen och göra upp en eld och fotografera allt fint för att sedan gå hem och lägga sig i en hög på golvet med filtar.
Kan fem personer tränga ihop sig vid ett tvåmannabord med sex tallrikar. 
Kan man lära sig att mjölksyra inte finns, egentligen (men det är en annan historia värd att ta över kaffe eller te för den som är intresserad), men det är så vi säger. 
Kan en mamma fylla 60. 
Kan man ha dubbdäck på sin cykel innan bilarna har det. 
Kan en årstid övergått till en annan.
Kan man förundras över beteenden. 
Kan man sakna ett annat liv i samma liv i en annan tid.
Kan man få andra att skratta på sin egna bekostnad.
Kan man bli frälst av avokado. 
Kan man gå på karaoketorsdag och sjunga Summer of' 69 och gråtballader.  
Kan tiden kännas som en evighet.
Kan man få 150 kronor för att ha deltagit i ett forskningsprojekt om bedömningar och inse vilka fördomar man har.
Kan man höra grannen när han snarkar och tittar på nyheterna vilken morgon eller kväll som helst i veckan eller postkoden en fredagskväll med pulsljudet ekandes.
Kan man upptäcka att det fortfarande finns krogar som endast tar kontanter.
Kan man vilja spela piano och skriva en roman. 
Kan man göra sina sista förberedelser till sin andra salstentamen.
Kan man skriva 62 anteckningar i sin dagbok och mobil. 
Kan man bli tokig på en man. män. 
 
Det kan hända på 62 dagar. Vad kan hända kommande 1 033, är ju frågan. 
poesi, typ | textfragment | | Lämna ett avtryck |

Poesi: Om saker jag inte vet och vet 2.0

Poesi: Om saker jag inte vet och vet, skrev jag i januari om ni anhängare minns. 17:e januari närmare bestämt. 9:e mars tyckte jag att jag hade fått mer kött på bena och skrev ned det i en mobilanteckning. Here we go from the top:
 
Jag vet inte
 
hans favoritfärg
om han vill ha honung i sitt te
eller om han ens dricker te.
Jag vet heller inte vad han lyssnar på för musik, regniga dagar, eller när han är upprörd och jag vet inte hans favoritgodis.
Men jag vet att
 
hans leende är så fantastiskt att han kan få hela tidsrymden att stanna, eller åtminstone min rymd
hans ryggtavla är fin
han har stickade tröjor och bär dom som ingen annan kan.
 
Jag önskar verkligen att jag visste alla dessa saker
 
så att jag vet
 
vilka låtar jag ska spela när det regnar eller när han har ett bekymrat veck i pannan
om han vill te, vill jag känna till om jag ska lägga i en sked honung i hans kopp (om han nu tycker om te)
vilka godisar jag ska köpa och bjuda på i min påse
 
nu vet jag
 
att han dricker te, men jag vet inte om han vill ha honung i.
att han (bland annat) tycker om alla typer av godisnappar
och
hallonlakrits-dödskallar och det har jag (bland annat) i min påse.
men jag vet fortfarande inte hans favoritfärg eller vilken låt jag ska spela när det regnar eller när han har ett bekymrat veck i pannan. Det är okej ändå. 
From the top