Från Brooklyn Bridge och ett slut

Femte dagen och sista timmarna i de amerikanska staterna avslutades med en promenad på Brooklyn Bridge. Det var maxat precis som allt annat vi hunnat göra på typ 120 timmar.
 
(Gud)Mammorna tar selfies i tunnelbanan på väg mot Brooklyn
Mest svindlande var väl ändå en arbetare som med hjälp av två kabinhakar gick upp till toppen av bron för att göra sitt arbete. Vilken utsikt att jobba till och vilken precision att ta sig upp. Det kändes som att han kunde sin sak, gjort det några gånger.
Den där gick runda gick att öppna och den klev han igenom och bara traskade vidare.
Där borta någonstans ganska mycket till höger skymtade vi återigen Frihetsgudinnan. 
Klart det finns universitet här.
Lärdom 8: Dricksa men i n t e på bageri dvs om du inte blir serverad till bordet, i alla fall inte 20%.
Lärdom 9: "enter your zip code" vid refill av metrocard till tunnelbanan innbär postnummer och inte vanlig PIN-kod eller CVV. 
Lärdom 10 (egentligen allra första): Det är otroligt enkelt att hitta fram till platser och gator för här finns ett logiskt system - east, west, streets & avenues etc, etc så trots mycket folk och galna bilister känns det tryggt.
Lärdom 11 (också typ första noteringen): Det är en hjälpsam och van befolkning vid turister som hjälper en hitta rätt linje att stiga på tunnelbanan, rätt gata, var vi är rent geografiskt, bara en tittar sig lite förvirrat omkring, pekar eller drar upp kartan från väskan utan att själv knappt behöva fråga. Fascinerande.
Lärdom 10: Börja spara till nästa USA-vistelse redan nu. 
Ganska precis 16 låste vi dörrarna till lägenheten som kändes så hemma under vår vistelse. Vi gick mot tunnelbanan och rusningstrafiken för att många stationer senare byta till ett airtrain som tog slutligen tog oss till JFK. Den är onekligen stor. Kan tillägga att jag aldrig varit så nervös över en säkerhetskontroll förut i mina dagar.  Men det gick både smärtfritt och felfritt till tack och lov. 
Den här gången blev vi inte dumpade i Boston eller annan spännande plats. Bara en timme blev vi stillastående på JFK för hundra andra plan skulle lyfta samtidigt så vi fick stå snällt i kön och vänta på vår tur, men det var ju en fis i rymden. 00:01 New Yorks tid men 06:01 hemma var en mardröm med skrikgråtande två barn några säten framför, Men, vi är på svensk mark igen (13:23) och klockan går fortfarande enligt New Yorks tid både på mobil och i kropp.
Men vi är väl ganska glada ändå i skrivande stund på tåget.
Det har blivit många (blåa) bilder under veckan. Mycket flanerande och pormenerande, ännu mera skratt och upplevelse. Många lärdomar och ganska lite sömn. Varje ögonblick ska jag nåla fast i mitt inre och minnas föralltid. Och med blandade känslor, pga hade velat vara kvar ännu längre, som oftast med magiska resor, sätter jag punkt och tackar mitt sällskap, USA och alla som följt med på vår intensiva resa via den här lilla sidan. Det här får vi absolut göra om. 
fånga världen | | Ett avtryck |

The High Line

På Manhattans västsida finns High Line, en övergiven järnväg som förvandlats till ett promenadstråk på över två kilometer. Det har varit vår största händelse det här sista heldygnet, men dessförinnan åt vi frukost två eller ett övergångsställe bort och vi blev alldeles lyriska för att 1. bra och mycket mat för pengarna och 2. inte alls en dyr historia. Vi börjar lära oss nu. 
"Nu förstörde jag din bild Amanda", sa Lena, men jag är mer än nöjd. 
Någon timme senare när nya kläder var inhandlade, matkoman lättat och introduktion till snapchat var det dags för promenadäventyret som började i Times Square i solen som skulle kunna vidliknas svensk sommarväder.
Någon solig motvind senare hittade vi ingången och började vandra. 
Det går inte en dag utan att minst trettio bilder blir tagna.
Och vi gick och vi gick, följde snällt vägen och alla svängar tillsammans med alla andra hundratals. Det kändes som att inget slut fanns, men tillsist hade vi gått igenom hela och det var rätt harmoniskt. 
 
Ska nämna det att vi var rätt hungriga men orienterade oss fram med kartan till något pittoreskt område. Letade efter ett billigt och bra ställe att äta en senare lunch på. Det blev vad vi kom fram till på plats en fransk restaurang. Deras begränsade utbud på menyn var kanske inte helt vad vi önskat, men alla beställde något och för att sammanfatta det hela kort: det kostade bra mycket mer än vad vad som serverades. Vi kanske inte har lärt oss helt ändå.
 
Det blev middag från en matvagn direkt när vi kom tillbaka till vårt område som åtminstone var två gånger så billigt och gav nästan dubbelt så mycket mat. Nu är jag då nöjd.
 
Lärdom 6: Låt dig inte luras av mycket fina restaurangers utsida. Det finns en risk att det kostar mer än vad man får på tallriken.  
 
Jag har packat väskan nu. Det känns lite vemodigt, men lite okej också att komma hem för att känna att man har råd med en vanlig måltid och hinkvis med frukter från en vanlig mataffär. Jag hinner inte med i tidens takt. Imorgon åker vi hem och kommer i bästa fall hem lördag, svensk tid. Då åker vi till framtiden, åker till vardagen. 
fånga världen | | Ett avtryck |

New York, concrete jungle where dreams are made of, there's nothin' you can't do. Now you're in New York, these streets will make you feel brand new

Det är inte lika hetisigt och stressigt på tunnelbanorna här som i Stockholm. Speciellt inte kvällstid röd linje när vi steg av ännu en gång i Times Square
Med fullt fokus och siktet inställt på Empire. Förväntansfullt vill jag lova.
Vi gick och gick, giganten kändes lite närmare än den visade sig vara.
 
Lärdom 5: Köp aldrig biljett från någon med fin jacka och påkostad text som påstår sig vara den officella säljaren som står hundratal meter ett kvarter bort från ingången.
 
 
Medan en gudmor och ett barn fikade på Starbucks i en källarloka och betraktade Empire från marknivå ville det andra barnet och gudmodern upp. Det var inte helt köfritt, men det finns alltid en märklig charm med köer. 
Efter en timme plus några minuter till i kö, en säkerhetskontroll, några hinkar svett och två hissar senare steg vi ut på 86:e våningen New York by night!!!!!! En klar kväll 22:30 med utsikt över staden som aldrig sover vill man aldrig ska försvinna från näthinnan. Som ett vykort. Vilken magi och oj så sannslöst häftigt. Ännu mer filmpoäng till oss. Kamerarullen fick sig en boost igår: 
Gudmor och barn är rätt lyckliga.
Det infinner alltid en lustig impuls att vilja kasta ned mobilen eller slå bort någon annans vid alla likartade situationer där man kommer upp på höjd eller är ovanför vatten. Måste verkligen bita sig själv i tungan för att inte göra något sådant opassande.
Till skillnad från de andra världsvana som hade tjocka täckjackor på sig, hade vi inte det. Men ska man blåsa bort eller av någonstans så är det väl här då.
 
Vi avslutar med en panorama. 
Två varv gick vi i världens blåst och topp och var helt förtrollad över vykortsvyn. Vid 23 när vi gick mot utgången och mötte dom som var på väg att uppleva samma sak som vi precis gjort, var det köfritt. Människorna gick fram som tåget (ej SJ) till hissarna. Vi kom under rusningstiden och det blev en lite dyr affär, men så kan det gå. Man lever bara en gång och vi gjorde det ju faktiskt! Tack och bock våning 86.
The lights will inspire you
Let's hear it for New York, New York,
New York
fånga världen | | Ett avtryck |
From the top