"Hur lång tid är det kvar?"

Det tar cirkus fem timmar enkelväg mellan Umeå och Bollnäs med buss. Det är några, kanske tre timmar, för många för 33 energirika barn i tidiga tonåren. Kyckling och pommes på min hemmaplan det vill säga ikea i birsta var däremot uppskattat. Sista timmen sprang det rastlösa ungar som frågade med jämna intervaller hur långt det var kvar. En unge frågade slutligen hur lång tid det var tills vi var framme. Någon svarade mindre än en timme strax innan 16. Ett annat barn hörde svaret och sa att vi skulle vara framme om en kvart "för pappa sa att vi skulle komma fram 16" det gjorde vi nästan. Kanske kvart över. Direkt till skidstadion för att testa skidor och känna på banan.
 
Checkade in på skolan, hittade dörren med sitt distrikts namn på efter mycket om och men, fick typisk skolmat panerad fisk med potatis, blåste upp luftmadrass med sin lungkapacitet, inte alla men jag gjorde med min egen. 400 barn överallt. Kvällsfika innan läggning senast 22:00. Det var torsdagen det. 
 
Efter några besvikelser, några tårar men allra mest hejarop och solsken cupens första av tre tävlingsdagar ligger Västerbotten som distrikt trea i lagtävlingen, ynka en poäng efter Norrbotten. Dalarna i topp. Trion fick en fruktkorg på kvällsinvigningen. Fint. Ikväll var 35 barn (ja två till har anslutit till truppen sen bussfärden) inte svårnattade.
vardagsliv | |
From the top