Om att "dina ögon var priceless"

Det är en himmelsk kväll och kallt. Underställskallt. Nästan så att vinterjacka behövs - i juni. ”För varje år förskjuts årstiderna, snart kommer vi ha sommar i december, när jag är 60 år kommer jag säga till dig: Vad var det jag sa!”  Det är knappt tre dagar kvar till att den jag kärat ned mig i åker hem till sin stad.Det är efter mycket knuff på Kapten Röds spelning. Det är fredag efter klockan elva men före midnatt. Det är längre kö till bajamajorna än till bardisken och mattälten på festivalområdet. Den här kvällen ingår jag i en trio där jag är den gemensamma knytpunkten mellan oss tre. Mina medlemmar behöver ansluta till den obefintliga toalettkön. Han går obemärkt förbi ouppmärksamma människor och försvinner bakom en av de blåa båsen längre ned, kommer tillbaka och tipsar min vän att gå till andra änden där det inte står lika mycket folk och trampar. I väntan på min vän omfamnar han mina 152 centimetrar i sina 190 och säger att han inte alls åker hem på måndag som det är sagt utan på tisdag precis som jag. ”För då får vi ytterligare en dag tillsammans tänkte jag” Mina pupiller blir så stora som de kan bli och lite till. Han skrattar varmt.

Det är en himmelsk kväll och kallt. Underställskallt. Nästan så att vinterjacka behövs, men för det ögonblicket blir allt lika varmt som himlen klär i rosa.

(På lördag är vinterjackan på för det är så himla nagelbitande kallt i alla ögonblick)

poesi, typ | |
From the top