Om en tillbakablick

Tvåtusensjutton skriver jag i dag på min timrapport i högra hörnet i jobbpärmen. Och jag tänkte kicka igång (blogg)året med en tillbakablick från tvåtusensexton. Tänkte, men jag har prokrastinerat utförandet och nu vet jag inte. 
 
Jag vet i alla fall att jag började året i Sundsvall, vid hamnen.
 
Nu följer händelser tagen direkt ur minnet utan att bläddra igenom arkivet för jag skriver på mobilen och orkar inte bråka med länkar och sånt. Så det blir lite improvisation, typ (många fler bilder läggs in i efterhand för jag kan inte ladda bildarkivet).
 
Jag minns att jag spillde pommac i Ottis säng årets första natt. Skämdes måttligt. 
 
Jag minns att första låten jag spelade på sporify var justin biebers monsterhit/comeback - what do you mean?
 
Jag minns att jag bestämde mig för att föra dagliga mobilanteckningar i telefonen ett helt år (Kan berätta att jag nästan, nästan fullföljde det. 356 dagar gjorde jag det närmare bestämt. Segt mot slutet och orkade inte ut tio dagar till. Föll på målsnöret i december).
 
Jag minns att jag hade några demoner i huvudet första månaderna tillbaka på Wiks. 
 
Jag minns att jag i februari typ, kom på vad jag ville studera och göra med livet efter folkis och insåg att jag 1. inte hade behörighet så jag fick anmäla mig till att på distans läsa naturkunskap 2, via komvux parallellt medan folkis rullade på i Uppsala och 2. i alla år valt bort Umeå och därför inte ställt mig i någon bostadskö. 
 
Jag minns min lärares releasefest som hela klassen var bjudna på!! 
 
Jag minns att jag istället för och förvalta skottdagen, sov bort den till typ middagstid. 
 
Jag minns att jag spontant följde med på en studentkorridorsfest i Flogsta och det började bubbla i magen för jag träffade en kille som hade en cool keps och håret i en knut. Vi drack kaffe tillsammans. Jag skrev en text om honom. Vi letade efter varandra på valborg i en smockad Ekonomikumpark och tillsist hittade vi rätt. Och kort därefter i maj flyttade jag hem och det var lite ledsamt för all kontakt dog ut. 
 
Jag minns att från den marskvällen på sjunde våningen i Flogsta inleddes en gnistrande vänskap och jag fick plötsligt en stor anledning att besöka Söderhamn i slutet av maj. Det var även brytpunkten för demonerna. 
 
Jag minns längst fram på James Bay-konsert med Olivia!!!
 
Jag minns The 1975-konsert med Agnes. Först var vi lite purkna i kön in att de sänkt åldersgränsen från 18 till 13 i sista sekund, men det var en magisk musikshow och vi var nöjda när allt kom omkring.  
 
Jag minns Prag med skrivarlinjen. Wow. Vad fint alltihopa. 
 
Jag minns att jag examinerade Naturkunskapen via Skype  och ööh:ade mig igenom den knappa timmen med tre frågor "fick nöja mig med ett B". OM jag var det. 
 
Jag minns sista månaderna av Wik-tiden, Wik-dagen när jag fick avsluta skrivarnas textuppläsning och fick ett helt gäng att gråta. Det kändes som att jag gjort avtrycknoch min text blev meningsfull. Och nästan allra mest minns jag sista dygnen. Hur jag grinade när Lotta kramade mig hej då och en städare frågade om vi var kompisar. Att jag råkade trampa på ett snigelhus och blev ännu mer sad. Gick på promenad. Ville inte vara själv. Sista natten ville jag inte ens sova när gänget sagt godnatt 03, utan städade och tittade på soluppgången innan jag helt förstörd somnade vid 06.
 
Jag minns hur tårarna strömmade ned för kinderna när jag kramade den sista jag hade att krama hej då alldeles vid bilen och en väntande pappa. Hur vi grät och våra föräldrar bara skakade åt varandra. 
 
Jag minns att jag och Lotta skrev ett barnbokskontrakt i köket när jag var i Söderhamn på besök hos henne och sen upptäckte vi framför PL-finalen Real Madrids Gareth Bale.
 
Jag minns New Yorks alla fem dagar på näthinnan!! Fyra faktiskt. Vi blev ju dumpade i Boston. Men det var en magisk upplevelse varenda minut.  
 
Jag minns Agnes och Emmas flytt för au pair-året och jag kom hem med lite jet-lag till svallet samma kväll som deras kompisavsked, men jag kom förbi för att krama hej och ge varsin chokladkaka. 
 
Jag minns ännu en midsommar på jobbet. Oh fick någon bakelse där till efterrätt. 
 
Jag minns att jag efter ha klivit av ännu ett 25-timmarspass på jobbet, på väg hem från Blåberget aka soptippen fick beskedet att jag blivit antagen till Tränarprogrammet i Umeå!!!!
 
Jag minns Pokémon-hypen som rådde i alla åldrar och hur svårt det ibland var att komma förbi laddningssidan. 
 
Jag minns EM främst Wales och Island!! Och Sveriges mindre imponerande insats och den frustrerande supporten som gick upp i falsett och gömde de tårögda ögonen bakom solglasögonen. Kolla på Bale och hans dotter, svårt att inte gilla.
 
Jag minns en trädgårdsfestival i Enköping och hur mysigt alltihopa var och att jag återförenades med delar av bästa Wikingarna.
 
Jag minns att jag förtvivlat missade Edvins bands spelning så jag panikbokade tågbiljett till och från Katrineholm på en pendel. Det var en fin helg i början av augusti och tågen var i tid och allt. 
 
Jag minns när min norksa kusin och Kjetil kom på besök för ett dygn och gav oss ut på en cykeltur innan middagen.
 
Jag minns att jag flyttade upp till Umeå en vecka innan själva starten för att hinna acklimatisera mig vid min blivande vardag och stad.  
 
Jag minns insparken till universitetet första två veckorna och årets första bad (även sista) efter myrfotboll, 1:a september och fick betala notan i form av feber dagarna därpå. Här är min grupp, vi var kanske inte bäst och aldrig alla samlade samtidigt, men det gjorde inte så mycket. 
 
Jag minns att långt innan insparkens start fick vi ett välkomstbrev och behövde en rosa tröja. Jag och då blivande klassis Grim färgade en tröja och bekantade oss lite med varandra. 
 
 
Jag minns en finsittning som avrundade de två första veckorna och äntligen fick vi ha på oss våra vanliga kläder efter att luktat skunk i fjorton dagar.
 
Och när jag och Linnea i finkläderna begav oss hemåt vid 03.
 
Jag minns hemgjorda hamburgare och ugnabakade rödbetor samma kväll vi gjort vår allra första examinerande del och sen vid midnatt gick vi hem från Grim med fullmåne som ljuskälla. 
 
Jag minns upptäckten av klättring och att jag under den korta tiden influerat sporten till andra.  
 
Jag minns när jag och min bästa mailvän Mirjam träffades i Umeå på New Yorker och så hamnade vi på Max och snackade som om vi träffats niomiljoner gånger förut, inte aldrig förr utan första gången.  
 
Jag minns att Lotta hittade till Umeå och jag fick bekanta mig med några av hennes vänner en hel helg som bland annat innehöll museum, skogspromenad och en våffelfrukost också. 
 
Jag minns mamma 60-år firades på Scandic och i efterhand fick hon en purjolök på posten levererad istället för en blomma. 
 
Jag minns min 20-årsdag när jag efter föreläsningar cyklade till en lägenhetsvisning, sa att jag var intresserad, skulle fundera och höra av mig. Och en knapp timme senare skrev jag att jag gärna bor i en liten etta på Mariehem. Och sen blev det en kväll med hemgjord sushi för hela slanten innan jag och Ida cyklade hem i ett snökaos.  
 
Jag minns att jag träffade en intressant pojke vid en klättervägg en vecka efter jag fyllt 20.
 
Jag minns säsongspremiären på skidor med Ida och vi susade avslutningsvis ned för en slalombacke för att det var närmsta vägen.  
 
Jag minns en snömässa på IKSU och den bästa föreläsningen någonsin med Kalle Zackarias, Wahlström. Givet med en bild efteråt!!!  
 
Jag minns ett fint och ganska kallt skidläger i Saxnäs och jag som tränare för vuxna for the first time, wooow. (Instagrammade en dag senare på den kalla men magiska vintervägen och slog hejdundrande personligt rekord. Viktigt ni vet!!)
 
Jag minns när min klasskamrat Martin busenkelt hoppade över mina hundrafemtiotvå centimetrar på luciadagen och jag trodde jag skulle få en sko i skallen men allt gick felfritt och galant. 
 
Jag minns när Otti fög upp hit i mitten på december och jag fick äntligen visa min nya värld i samma liv och så bytte vi julklappar medan vi drack glögg. 
 
Jag minns att en julstorm satte stopp för ett flyttlass tre dagar efter julafton men i fredags var det lugnt och bilen rullade upp med ett släp och hela mitt materiella, nödvändiga liv på. Vi hann inte montera ihop allt eftersom det dagen före visade sig att jag behövde jobba, men lite saker finns nu ihoppusslade till att jag återvänder. Eftersom matbordet ännu inte är ihopskruvat åt vi middag på en flyttkartong efter att satt upp ljuskällor, dock viktigt att släcka taklampan vid estetiskt foto som inte ger samma mysfaktor som ljusslingan!!
 
Jag minns igår efter jobbet, då kom Ida från Sollefteå i sin lilla bil och firade nyår med mig och mina föräldrar. Innan tolvslaget visade jag den bergälskade människan ett av Sundsvalls berg (Eller upphöjnad kanske vore bättre ordval med tanke på hennes resupplevelser relaterade till berg). Norra Berget och stadsutsikten. San Francisco hade det kunnat vara, she said. Sen avslutade vi 2016 vid hamnen. 
 
Och så klart minns jag tiotusen andra händelser. Några mindre skoj men desto fler roliga har jag med mig i bagaget. Senaste två månaderna har varit riktiga solskensdagar trots avsaknaden av riktig sol och snö. Överlag var tvåtusensexton varit dundrande bra. Folkis en riktig utstickare. NYC häftigt. Uni spännande, mot framtiden.
 
Några nyårslöften gör jag aldrig men jag lovar att ta vara på de människor i min omgivning som får mig att må strålande bra. Jag lovar att ta hand om min lilla etta (och mig själv och andra). Jag lovar att fortsätta träna bra på IKSU och jag lovar att älska mina studier (även fast jag ibland kanske klagar eller är lite lat). Kanske att jag börjar skriva lite mer skönlitterära saker också. 
listar livet | |
From the top