"Do you speak English? Du såg så utländsk ut"

Sen kväll eller tidig morgon. En av februaris tröttaste dag har passerat, en annan har börjat, ändå är jag lika vaken som en klar stjärnhimmel. Det beror på att mitt kylskåp alltid låter högt nattetid och för att min madrass är hård som betong, men också för att jag tänker på mitt grupparbete med psykologisk aspekt på innebandy hela tiden vilket gör mig stressad. Hungrig är jag också fast än jag stekte bacon vid nio. 
 
Och nu ska ni få höra. 
 
En äldre man med keps står bredvid mig på ica vid juice- och mejeriavdelningen en lördag, tidig eftermiddag. Som alltid när jag handlar själv har jag hörlurarna instoppade i öronen. Hör vagt hur hans röst tränger in i min musik. Tänker först att det inte är mig han talar med men inser snabbt att det inte är någon annan i närheten och inte heller sig själv för han tittar oundvikligen på mig. Förstår att jag borde pausa för att kunna höra vad han muttrar. Något om juice. Jag responderar inte direkt på hans tilltal eftersom jag inte är säker på vad han säger, men när jag får ut snäckan ur örat hör jag de första orden: "Do you speak English? Du såg så utländsk ut
 
Det var länge sen nu jag fick en kommentar om mitt utseende och ursprung. Speciellt av en total främling. Fast det är oftast de jag har minst att göra med och som jag förmodligen inte kommer se många gånger till om ens någonson, som har något att säga om mitt yttre allra mest. Jag är ju rätt medveten om hur jag ser ut och att jag på ett sätt alltid kommer sticka ut i ett Sverige som blivit mer än bara vithetsnormen senaste åren. Jag hann inte ens svara mellan språkväxlingen vilket fascinerar mig. Att han övergick till svenska så snabbt och när jag responderar på svenska hajar han till.
 
Han fortsätter vidare på juiceämnet. Det är för mycket socker. Han vill veta hur mycket en förpackning innehåller och vill att jag ska ta reda på det åt honom. Jag säger att det är många gram socker per liter. Missnöje. Mer mutter och stön. Jag smiter diskret vidare och kvar blir han i någon slags monolog.
 
Tisdagens föreläsning handlade om (förbered er eventuellt på nytt ord) Intersektionalitet. Vi kategoriserar alla vi möter i syfte att ha kontroll, förutsägbarhet och det evolutionära "fight och flight"-beteendet. Baserat på kunskap, erfarenheter, förväntningar, minne och fantasi. Beroende på diverse attributer som kön, hudfärg, klädkod, yrke, intressen, kroppsbyggnad osv. osv. hamnar vi i olika fack hos olika människor. Kategorisering leder vidare till stereotyper som ger upphov till fördomar (och diskriminering).
 
Kön är ett exempel kategori, ålder och sexuell läggning är två andra. När dessa faktorer kombineras och interagerar med varandra i olika kontexter uppstår intersektionalitet. Intersektionalitet uppmärksammar frågor om hur makt och ojämlikhet samverkar med identitetskategorier. Det är ett teoretiskt verktyg för att förstå maktrelationer och komplexa diskrimineringsformer till följd av maktutövande.
 
Etnocentrism innebär att den egna etniska gruppen är alltings centrum och måttstock mot vad allt jämförs. Det är varken första eller sista gången människor ställer frågor på engelska med antagande om att jag inte är svenk eftersom jag enligt kategoriseringen inte uppfyller kriterierna utseendemässigt och går heller inte att komma ifrån med det faktum att jag faktiskt inte är född här. Intersektionalitet är så intressant och en så viktig byggsten. 
 
I Sverige blir jag utländsk i butiken för främmande folk tills jag öppnar munnen och talar flytande svenska. I Kina är jag av allt att döma inte utländsk. Gubben som ville ha juice men inte med mycket socker är inte heller immun mot att vara utländsk. Alla är vi det någonstans i världen, i princip överallt. Äsch jag vet inte. Jag tog absolut inte illa upp och menar inte att det varken handlade om makt eller diskriminering. Värre formuleringar har jag stött på och kommer med största sannolikhet att göra. Det slår mig bara återigen att vi är så himla, himla snabba på att döma vår omgivning baserat på hur vi ser ut utan att ens talat med personen. Istället för att pussla ihop och vikta tillgänglig information om människor och händelser omkring oss genom olika tumregler (heuristik) är det väl hög tid 2017 att spränga de insnöade föreställningarna. Kategorisering, stereotyper och fördomar kommer vi inte ifrån, de finns där på gott och ont, medvetet likväl omedvetet. Vi är snabba på att anmärka på sånt som avviker från det "normala" men detsto sämre på att bekräfta det där som är normalt och inte sticker ut. Vilket ju är lite lustigt. Det jag egentligen vill få fram är väl att en del kommentarer kan man leva utan. För man vet redan och behöver inte påpekanden. Och vad gör det om jag är utländsk? Är en viss längd, väger si eller så? Blir man mindre mänsklig för det? Nej skulle jag säga. 
 
Tack till dig som läst den här väggen med text. Om du inte förstod mina trötta tankar eller inte håller med har jag full förståelse för det. Kanske är jag ändå lika trött som en morgontrött när alarmet ringer prick klockan sju en måndagsmorgon.
tankekaos | |
From the top