"Åk hem"

När Umeå inte behöver mig eller jag inte Umeå - då packar jag en bok på tusen sidor, åksjuketabletter, en mobilladdare och hörlurar i en väska. Köper en tågbiljett i sista minuten och vänder hem för 26 timmar. För att andas. För att siutationen kräver det. För att inte huvud och hjärna samverkar. För att jag har saker att hämta hemma. För att krama mamma och pappa som det lilla barn jag är. För att street market rullat till Svallet och slagit upp sina delikatesser på torget!!
 
Nybliven 20-åring plockade upp mig på stationen och sen åt vi crêpe medan jag försökte rekrytera henne till Umeå och tränarprogrammet nästa år.
Det var lite lustigt att vakna upp i sitt flickrum i dag. Som att befinna sig i sitt 15-åriga liv. Det är oftast så jag känner när jag är tillbaka på alltings början efter att varit ifrån ett tag. Ungefär som att livet jag bygger i Umeå inte riktigt börjat utan är en illusion. En dag, en timme, en minut, en person, en endaste tanke kan förändra allt. En kan vara a och o till skillnanden mellan dag och natt. Imorgon vaknar jag upp i Umeå igen. 
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

"Isbad är faktiskt effektivt"

Borde ha duschat iskallt för att trigga igång återhämtningen från gårdagens klätterpass, men gjorde det motsatta. Duschade varmt i hopp om att kunna bränna bort värken istället för att frysa ihjäl den. Responerade inte som jag hoppats (eller trott) på. Riktigt uselt faktiskt. Men jag är i alla fall ren efter en kvarts åtehämtning på rullskidor i kvällssolen. Trodde inför att armarna skulle dö, men det var himla härligt och befriande. 
 
Imorgon kliver vi in i terminens femte vecka. Fler timmar på IKSU ska fyllas. Salstentamen ska skrivas. Klättra ska det göras. Rutiner ska bibehållas. 
tp-livet | | Lämna ett avtryck |

"Det är som ett rörligt pussel"

Med största sannolikhet ett av årets sista rullskidpass i området innan material- och underlagsbyte . Löven och jag sken nästan ikapp på morgonkvisten. 
Därefter packa kånken med träningskläder, lite proviant och studiekitet med dator, laddare, anteckningsbok och pennor för att cykla till mittpunkten - IKSU. Hemma är vad jag är när jag är där från morgon till ganska sen eftermiddag och kväll. Varvar frakturer och anatomi med träningspass och från och med i dag - klättringsväggen.  Himla roligt. Känner mig som en klätterapa och utmanare i Gladiatorerna när jag försöker smyga mig uppåt. Vad jag ser fram emot a) när jag har ett grönt kort, så jag kan klättra lite högre och lite mer säkert med säkring på andra väggar b) när tekniken tar över istället för enbart räckvidden (som ju inte är jättestor) c) klättra med rätt material. 
Koden för effektiva och roliga dagar är för närvarande knäckt i livsrutinerna. Det är bara att surfa på vågorna så länge det går. Nu krampar armarna så jag knappt kan hålla i mobilen eller pennan, men det är en skön värk och hunger till nästa gång. Fortsättning följer kompisar. 
From the top