"Things aren't looking good for your step goal today"

Sa min klockapp i en notis på mobilen till mig 12:38 när jag åt köttfärsbiffar. Och så förutspådde den att dagens steg skulle bli ynka 5200, att jag kanske borde gå ut och gå lite extra kommande timmarna.
 
Så jag gjorde det. Klockan 19 i underställ under dunjacks och träningsbyxor, mössan ned till ögonen, i ett regnslask runt universitetsområdet. Den rundan gick jag rutinmässigt veckan innan uni-starten så det blev nästan nostalgiskt fast att det bara gått tre månader. Tre månader av föreläsningar, erfarenheter, aha-upplevelser, fina ögonblick, trista stunder, nervösa minuter och timmar, sorgsna kvällar, tidiga morgnar, träningspass. Tre månader från ett annat liv i samma liv spelades upp som en film i huvudet. Slutligen framtiden. Jag tänker precis som solskenspromenaden i augusti på att jobba med idrottspsykolgoi, men också äldre människor. Glada, motiverade pensionärer som vill hålla igång och lyfta en hantel eller två vid sjuttio plus. Som inte säger "jag är för gammal och stel för att träna" utan snarare "jag vill hålla igång för annars blir jag stel" eller nåt liknande. 
 
Med 10 897 steg är jag nöjd för i dag. 
tankekaos, tp-livet | |
From the top