"Träning är som tandborstning"

I dag har det varit snömässa på iksu. I dag har jag varit utställare i två timmar för iksu längd. Hällt upp blåbärssoppa och delat bullar. Skrivit informativa ord på whiteboard-papper för att min handstil kvalade in. Svarat på en och annan fråga.
Sen fick jag ledigt och väntade på att gympaläraren aka Kalle Zackari Wahlström skulle föreläsa för plus tusen personer i gymnastiksalen.Han talade om sig själv och om träning i cirkus en timme. Givande. Framför allt himla roligt. 
 
Träning är som att borsta tänderna. Alla människor med en kropp behöver röra sig. 7 år eller 72. Eller en hund. Spelar ingen roll. Det är vad vi är skapt för: rörelse. Vilket egentligen inte borde kräva någon motivation, utan ses som livsnödvändigt. Att inte vara en "träningsmänniska" är ingen ursäkt. För hur många talar om att vara en "tandborstarmänniska"? Typ noll, men i princip alla borstar sina tänder för att annars får man hål och det är inte en sommardröm.
 
Ett annat exempel: Stina vill börja löpträna men tänker göra det när hon får bättre kondition. 
 
Okej. Fast så fungerar det ju inte riktigt.
 
Eller tro att man inte hör hemma på gymmet bara för att man inte är asmuskulös. Ingen har mer rätt till att vistas på ett gym än någon annan. Majoriteten är inte mästerkockar men mataffären är öppen för alla. Precis som gymmet. 
 
Ett träningstips från Kalle. Träna med mig kompisar!!
Annat tips är att skryta över sin träning. Hur många har sprungit ett maraton utan att sagt något till sin omgivning? 
 
Annat icke-hållbart argument är och säga att tid inte finns. 
 
Anpassa aktiviteten till det möjliga då. Är det knapert med tid, så kanske man inte ska åka till gymmet mellan 17-19 när det är som mest människor och köa för att kunna använda maskinerna. Gör något annat då. Effektivisera. Hitta lösningar på problem. Inte ursäkter att inte göra sånt som är livsnödvändigt. 
 
Summan av kardemumman: gör kroppen trött.
 
Att lägga sig ned och ställa sig upp hundra gånger framför tv:n - då blir man trött. Då har man tränat. Eller hjälpa kompisen att flytta. Kanske någon stilpoäng när du lyfter en byrå själv. Efter några flyttkartonger kanske du är trött. Du har rört på dig. Du är mysigt trött. Kanske inte fullt lika effektfullt som ett styrkepass men det är något!!
 
Ibland kanske man slarvar lite med tandborstningen, men man gör det ändå och det är det viktigaste. Precis som med träning. Hellre tio minuter än noll. 
 
Innan hemgång ville jag och Grim ta en bild med Kalle efteråt. Försökte dessförinnan tänka ut det estetiska. Ni är olika långa sa Kalle efter att vi presenterat oss med våra namn och sen föreslog han att bara mitt huvud skulle synas.
Men också en vanlig bild (mamma jag kavlade faktiskt ned byxorna över skorna när jag gick hem. Lärt mig nu). 
Timmen bjöd på många tips. Lite flum. Mycket skratt. Jag tror mitt hördes allra mest, i vanlig ordning. Mycket inspiration. Mycket tänkvärt. 
vardagsliv | | Ett avtryck |

"Things aren't looking good for your step goal today"

Sa min klockapp i en notis på mobilen till mig 12:38 när jag åt köttfärsbiffar. Och så förutspådde den att dagens steg skulle bli ynka 5200, att jag kanske borde gå ut och gå lite extra kommande timmarna.
 
Så jag gjorde det. Klockan 19 i underställ under dunjacks och träningsbyxor, mössan ned till ögonen, i ett regnslask runt universitetsområdet. Den rundan gick jag rutinmässigt veckan innan uni-starten så det blev nästan nostalgiskt fast att det bara gått tre månader. Tre månader av föreläsningar, erfarenheter, aha-upplevelser, fina ögonblick, trista stunder, nervösa minuter och timmar, sorgsna kvällar, tidiga morgnar, träningspass. Tre månader från ett annat liv i samma liv spelades upp som en film i huvudet. Slutligen framtiden. Jag tänker precis som solskenspromenaden i augusti på att jobba med idrottspsykolgoi, men också äldre människor. Glada, motiverade pensionärer som vill hålla igång och lyfta en hantel eller två vid sjuttio plus. Som inte säger "jag är för gammal och stel för att träna" utan snarare "jag vill hålla igång för annars blir jag stel" eller nåt liknande. 
 
Med 10 897 steg är jag nöjd för i dag. 
tankekaos, tp-livet | | Lämna ett avtryck |

"Somliga går i trasiga jeans"

Jag har köpt jeans i dag. I ett aprilväder i mitten på november har jag äntligen kommit till skott. Efter lite för många tvättar och promenader från bussen senaste ett eller två åren, har mina två svarta jeans dels fått varsitt hål och del transformerats i två eller tre nyanser av grått. Trötta och slitna. Nu är det slut med det. Okej sa mamma. Framsteg sa pappa när jag berättade den storslagna nyheten. Tycker jag med. 
 
Firade med ekologisk glögg, russin och mandlar. En peppis också.
 
(Läser nu att det kommer vara massa Black Friday-rea nu på fredag, ja det var väl ett mindre taktiskt drag av mig då, men jag lovar, är nöjd ändå.) 
From the top