En helt ny värld

Här är en nyckel. Till en bil. Till min bil. Jag ska bli ägare till en röd liten volvo som fortfarande har sina bästa dagar framför sig. Den är pigg för sin ålder och har inte rullat många mil. Vilken milstolpe. Ännu ett kliv i vuxenvärlden. Inte ens 20. Det trodde jag aldrig för en vecka sedan. Har knappt hunnit fundera allvarligt på saken. Väldigt säker på att jag skulle skaffa egen lägenhet med kök innan bil, men i lördags kom vändningen. Nu är ett viktigt papper påskrivet och inskickat. Ser framemot sommarens biläventyr. Tack pappas faster och man. 
Bil, bil, bil med stil. Kommer gå många mil, mil, mil.
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

Poesi: Tisdagsblues

Innan vi gick på lov hade musik och skriv ett samarbete i tre dagar. Innan det blev tårtfika (prinsesstårta och blåbärsprinsesstårta!!!) och lov hade vi uppspel i våra tre grupper. Under en kall och blek tisdagsmorgon var det högre procent frånvaro bland eleverna än närvaro. Fyra tappra själar i min grupp kom i tid till skolan efter måndagskonserterna. Jag och Beate skrev tillsammans ihop en rimmande text om morgonens känslor. Det musiksattes och blev succé.

»

morgonen är kall och blek
jag går med tunga steg
det känns som ett fullständigt svek
och jag är väldigt seg.

igår var det fart och fläkt
det var inte en kväll att glömma
hoppas vi gör om det snart, för det var fräckt.
idag är våra fotsulor ömma.

i replokalen finns bara fyra
tappra esteter med varsin pryl
trots att dom alla är lite yra.
gör ont i varje molekyl. 

i väntan på dom andra
rimmar vi ihop lyrik
tro inte att vi någon klandra
här på vår folkhögskola Wik.

poesi, typ, wiklivet | textfragment | | Lämna ett avtryck |

James Bay 2.0

Annexet, Globens minsta scen öppnade sina dörrar 1989 som en träningshall för ishockeylag i närområdet. I dag är det en multiarena som rymmer 3 500 vid konserttillfällen. Det visste jag inte, förrän jag gjorde min google-sökning igår, i kön in till lokalen. 19:30 entrar supporterartisten Rukhsana Merrise scenen och tar oss alla med storm. Genuint cool och bra. Fantastisk röst. Fantastiskt scenspråk. Hoppas hon blir stor och får ha en hel egen konsert en vacker dag. För då kommer jag. På Bays två konserter har det levererats makalöst bra doldisar som förband/supporter. Hoppas min 100% närvaro på hans alla två konserter håller i sig åtminstone ytterlige ett tillfälle till. Det vore spännande att gå på en i ett annat land också. Hmm.
Samma crew som roddade på Debaser i höstas kan sina rutiner även i Annexet och överallt i världen. 20:30 slocknar lamporna snabbt för att blixtra till och lysa upp kvällens huvudman på det vita tyget som i högsta hugg spelar på sin gitarr. Sen kommer droppet och James kliver fram för att sjunga sin första rad i Collide och för ikväll. Nittio magiska minuter med röst och gitarr har vi framför oss. Allra längst fram. Jag och Olivia har kanske hamnat lite för långt åt höger för de ultimata platserna rent fotografmässigt. Ett-Security-ansikte finns med på cirka varenda bild och video, men vad gör det. Nästan ingenting. Det är stor skillnad att kunna luta sig mot ett stängsel istället för att stå mitt i smeten och trängas med människor vart man än försöker stå och huvuden som är ivägen för ens synfält. Nu behövde vi inte trängas utan bara älska hela atmosfären och platsen. Det kändes inte fullt så intimt och nära nu när han var på en större scen, men det hindrade inte James Bay från att rocka allt och alla sina minst tre, fyra olika gitarrerna han växlar mellan sina låtar för bästa effekt och tempo. Jag fick inte lika bra bilder på Bay den här gången, men istället fick jag bra inspelingar på mina favoriter som jag kan spela upp för mig själv en mindre glad dag. Fick gåshud x antal gånger och mådde så himla gott tills allt var över. När scenarbetarna direkt börjar ta ned allt är kroppen fylld av en otrolig adrenalin och kärlek, men också en tomhet. James Bay en riktig makiger med sin hatt och gitarr. Frälst. Igen.
Bay har en cute gitarrist, Andy Cortes är namnet. Men han tillhör Olivia!! Han vet bara inte om det än. Men snart så. Vi jobbar på det. 
En sista grej som var lite annorlunda sedan sist: mer hångel. Unga människor klistrade runt varandra. Överallt. Vad folk är kära. Tack James Bay för att du skriver hångelvänliga låtar också. Nä, men tack. Igen. Och tack Olivia för att du så självklart ville göra om det med mig igen när jag smsade dig en höstdag bara dagar efter den första konserten varit och sa att han kommer tillbaka till vår!!! Tack för att du delade upplevelsen med mig och på en taxi hem till Uppsala vid midnatt.
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |
From the top