"Det är lite konstigt att vara hemma igen, liksom, vad har hänt?"

Här har vi det tappra gänget som nötte teknik och åkte mil i kylan
Det som för en vecka sedan låg i framtiden blev realtid och tillhör nu det förflutna. Saxnäs 2016 med IKSU längdskidor är i mål. Trötta men nöjda kroppar lämnade minus tjugotre grader bakom sig i minibussar, för att mötas av ett minus tretton Umeå. För att åter vara tillbaka i vardagen. Fyra dagar i fjällvärden var en verklighetsflykt eller som att nosa på andras liv där väskor och hotellfrukostar är vardag. När träningen kan vara prioritering ett. 
 
Här har vi morgonutsikten
Här har vi huset mittemot hotellet där frågesport stod på kvällsprogrammet. Självklart tema skidor. Självklart skoj. 
 Här har vi Maja, min rumskamrat, som sa tummen upp innan vi åkte hem
Jag är lättad och glad att deltagarna överlag verkar nöjda med helgen. Jag är en lägervistelse rikare på en helt ny plats och första i en tränarroll. Jag börjar bottna i hur jag vill att mitt tränarskap ska vara och det är så himla inspirerande att ha fått möjligheten att hjälpa andra och se progression efter bara några timmar. Det är en glädjens känsla att se rödblommiga ansikten lysa ikapp med solen när detaljer börjar falla allt mer på plats. 
 
Här har vi fjället vi var på, men precis vid slagläget genom bilrutan kom det mini-träd ivägen
Här har vi -27,5 grader längs vägen hem 
Första minuterna och timmarna efter hemkomst känns nästan alltid lite surrealistisk, som om ingenting hänt. Jag hoppas på att jag korsar Saxnäs skidspår igen!
vardagsliv | |
From the top