#helasverigeskramlar

 
Vi är redo att skriva historia, vi år så himla redo för fyra timmar konsert med 60 av Sveriges främsta artister i Globen!! Jaa!! 
 
Efterlängtad mackmiddag efter att ha suttit fast i bilkö in tll Stockholm. 
 
"Kan vi inte ta en bild när alla ser jättehungriga ut??"
 
 
JAG ÄR I GLOBEN 4 THE FIRST TIME
 
 
Groupie
Fem minuter innan live!!
Det syns inte från den här platsen, men Petter & Linnea Henriksson höll om Globen. 
Melissa Horn fick läktarna att glittra med sina mobilficklampor
 
 
(Mimmi, det kan ha varit Bo Kaspers som spelade under den här bilden) 
 
 
Love Antell hade en häftig bakgrund fast den var så enkel som röd
 
 
Carola sprang ut i arenan och hoppade på stolen FRAMFÖR oss. I sändningen skymtar man en liten flicka med sin telefon ta massa bilder som om hon var nr 1 fan. Det bidde inte så bra bilder. Tur hon inte är nr 1 fan. 
 
 
 
Petra Marklund & Weeping Willows fick hela Globen att glittra när de sjöng Coldplays Fix You
 
  
Strax efter 23 rullar eftertexterna och finalen: Ingen kan göra allting, men alla kan göra nåt 
 
Globen rockade. Sverige levererade och vi skrev historia. Tillsammans samlade vi in över 40 miljoner kronor och fick Swish att krascha!! Och det var alldeles, alldeles otroligt magiskt, fast jag inte såg artisterna mer än Carola på ritkigt, riktigt nära håll från min plats. Hela sändningen och klipp med varje enskilt framträdande går (bland annat) att hitta här
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

Poesi: Om tre hjärtutdrag

Nedan följer någon typ av diktsvit om tre små texter. 
 
 
Jag har något på mitt hjärta 
 
som bär på både glädje och smärta
 
Glädjen som jag känner 
 
är för att vi är vänner.
 
Smärtan som jag känner
 
är för att det bränner.
 
 
Vi står och ser på träden som brinner upp
 
och mina ögon brinner ikapp med dom.
 
Högt över solen,
 
den har trillat ned
 
och mitt hjärta
 
kan inte ge dig mer.
 
 
Det finns en tid för oss
 
men inga dagar kvar.
 
Det vi håller i nu 
 
är allt vi har.
 
Så kan du stanna för alltid, kan du gå härifrån.
 
Kan du fatta att tiden exploderar imorgon. 
 
 
Vi håller fast i varandra
 
men faller ändå
 
och mitt förstånd,
 
det faller ikapp med oss. 
 
Jag vet att jag lovat något mer än det här,
 
men det vi gör, det gör ont och jag faller isär. 
 
 
Jag står på ett dansgolv och väggarna rör sig, in mot mig, men jag är inte rädd.
 
Jag står vid en spegel, ser rakt igenom den, ser ingenting alls, men jag är inte rädd. 
 
Jag står på scenen och alla lampor riktas mot mig, men jag är inte rädd.
 
Jag håller om dig och tänker på kärlek, fast pratar om hat, men jag är inte rädd.
 
Men om jag går sönder. Om jag faller i. Om hjärtat stannar. Om luften tar slut:
 
Vad gör jag då?
 
Vad du än gör. Var inte rädd.
 
Men om jag går sönder. Om jag faller isär. Om hjärtat sprängs. Om mina ben inte mig: 
 
Vad gör jag då?
 
Vad du än gör. Var inte rädd. 
 
poesi, typ, wiklivet | textfragment | | Ett avtryck |

En skrivares vecka

Ännu har jag inte hunnt berätta så mycket om själva skollivet i detalj. Har dock haft ett utkast för detta, men aldrig tagit mig tiden att utveckla det. Men nu, hemma i flickerummet, finns all tid i världen. Så om det råkar finnas något intresse av att veta lite närmare så kommer det nu, eller så har jag bara fått för mig det. Om inte annat så är det för min egen skull, när jag en vacker dag, om ungefär hundra år scrollar igenom mitt arkiv och vill minnas hur det var. A Week at Wik, som min classmate Beate så fyndigt skrev på sin blogg! :)) 
 
Måndag: Anna-Lena, en av våra två lärare, ger oss nya kunskaper, stenciler och oftast ganska snabba, mindre skrivuppgifter som sedan ligger till grund för vår veckouppgift. En lagom, luddig skrivuppgift (vaga ramar, hög frihet) att jobba på, i en hel vecka som ska lämnas i våra tidskriftssamlare (se bild nedan) måndagen därefter. Dessa dagar ligger även föregående veckors texter i respektive fack. Då har vi fram till fredag på oss att läsa igenom och ge respons. Vi, 15 elever är indelade i två grupper, vilket betyder att vi läser mellan 7-8 texter per vecka.
Tisdag: Tillvalsdag. Ungefär som gymnasiets individuella val. I dag är chansen att testa på andra estetiska liv - teater, konst - screentryck & 3D-bild, musikverstad & skrivarverkstad - tillsammans med alla andra på skolan. Totalt tio tillfällen, men två perioder (två val). Jag har haft teater senaste månaden och har en gång kvar. Sedan görs nya val med möjlighet att testa på något annat. eller fortsätta inom samma spår.
 
Onsdag: Skrivdag. "Ledig" översättning: ingen lärarledd lektion. Vilket innebär att man får prioritera sin skrivtid själv: var, när, hur. I dag är också min självutnämda tvättdag, när det behövs.
 
Torsdag: I dag är det Elins tur att undervisa med fokus på samma område. Det skiljer sig lite från Anna-Lenas måndagar, vilket är roligt. Trots att det i prinicp är samma upplägg, är samtalsämne och uppgifter så olika. Vi får även läxor till nästa torsdag! 

Fredag: Textsamtal. Vi pratar väl förberedda om våra texter hela dagen i våra två grupper. Som omgrupperas (våra tidskriftssamlare förflyttas) var tredje vecka och byter lärare varannan. 
 
→ Skribenten läser upp sin text.
→ Alla runt bordet säger i tur och ordning något om den aktuella texten. Författaren säger i n g e n t i n g. Med det menas. Förklarar inte eventuella frågetecken.
→ Vi pratar om innehållet och vad som fastnade lite extra, men tolkar ingenting som inte står skrivet. Alltså drar inte slutsatser eller antaganden som kan flyta iväg till andra dimensioner. Viktigt är också att berättarjaget inte per auto är lika med författarjaget - viktigt, viktigt att hålla isär vid samtalen.
→ Vi använder inte ordet kritik. För det är ett negativt laddat ord. Utan här talar vi om begreppen Spegling: det peppande, fina och wow-ögonblicken. Och Motstånd: det som vi inte riktigt förstod med innehållet, som personer, plats etc. eller vad som skulle kunna strykas för att lyfta texten ännu mer.
 
Så arbetar vi laget runt tills klockan slår 14:30 och det är helg. 
 
Alla dagar går vi 09:10-14:30 och det är så himla, himla skönt för allt är kravlöst och roligt. Bara lite prestationsångest för att alla är så himla, himla bra. Hinner knappt blinka och så har dagarna blivit veckor och veckor har i skrivande stund blivit lite drygt en månad.    
From the top