En vecka fyrtiofyra

Till skilnad från universiteten som bara ångar på, så har folkis höstlov. Som nu lider mot sitt slut. En veckan går fortare än man tänkt. För att inte prata om hur snabbt ett kvartal i Uppsala gått. Snart är det terminslut, halvtid och jul. 
 
Jag har hunnit jobba, vilat och gjort en ansats att skriva. Tänkt blogga. Men istället vilat ännu mer, kört bil, fikat och köpt en polo (Ni som vet, ni vet ;)) Det är alltså en grej som vi skrivare på skolan börjat med - polotorsdag. Så det var dags att bli en i gänget). Vilat lite till, gjort ännu ett försök att skriva och blogga men som bara blev ett utkast, kört lite mer, fikat med en av världens bästa människor, firat farsdag i förskott och försökt skriva klart mina uppgifter. Städat och spelat kort. Nu - äntligen va - blogg.
 
Utöver mitt sushi-inlägg har jag skamligt nog bara tagit en bild. Ikväll. 20:14. Pappa kom med en skål glass till mitt flickrum och surfade in på svtplay för att se några avsnitt av Fåret Shaun. Program av hög klass och lite nostalgiskt. 
 
 
Väskan är nästan packad igen, men till Uppsala åker jag inte förrän på måndag. Med tåget klockan 08:03. På min födelsedag!! Tjiho. Ett år äldre och (kanske) visare, hähä. Hinner vara med på 90 minuter lektion och träffa mina klassisar också. Det blir fint. 
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

Det här är inte en matblogg 2.0

Hösten har hittat till Sundsvall och resten av landet medan jag har börjat hitta hem i sushins värld. Det tog bara typ 18 år att ens smaka och nästan ytterligare ett till att uppskatta det. Vilket jag nästan skulle säga är något av ett litet genombrott. Och därför är det värt att dokumenteras. Jag har dock vissa svårigheter med den råa fisken och stora räkan, men allt går ned över en lunch på åtta bitar i soya. Allra bäst är Maki (rullarna) (oj vad jag kan!!) samt grönsakerna, eller vad det nu vid sidan om klassificeras som. Bläckfisksallad & Wakame Sallad närmare bestämt. 
 
»
 
Betyg: Tre av fem flaggor i godhet. Stödjer som sagt inte smakupplevelsen till 100% när det kommer till laxen.
Fem av fem flaggor när det kommer till mättnad. 
Fem av fem i funniness pga äta med pinnar!!
 
(Lugn Agnes, jag tycker fortfarande att varma mackor är godare ;)
 
»
 
Jag: Tycker du om sushi?
Pappa: Haha nä. 
Jag: Har du någonsin ätit sushi? 
Pappa: Nä. 
Jag: Så du tänker inte testa?
Pappa: Nja, det låter ju inte sådär jättekul eller. 
Jag: Vadå, låter mat kul?
Pappa: Mm.  
 
Ja jag får nog hoppa sushi med familjen eftersom jag (numera) är ensam om att acceptera konceptet. Men slutligen så är det nog som alla säger, det måste ätas några gånger innan det blir gott. Ungefär som kaffe - man måste lära sig att gilla det.
 
Några timmar senare försökte jag ta en artsy-tumblr-bild på en Chai Latte. Fågelperspektiv och koppen i ett hörn. Ja det gick ju som det gick. Stämde inte riktigt överens med tanken, men tur är väl att jag är skribent och inte fotograf. Det viktigaste är att det var värmande för en annars kall eftermiddag med minusgrader. 
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

En viss James Bay och ett visst möte

I dag lämnar jag ett soligt och färgrikt Uppsala på bästa sätt som 18-åring för höstlov. 
 
 
 
Först tänkte vi ta en selfie med fyra ansikten intryckta i skärmen, men så erbjöd sig ett sällskap till Bay att ta över kameran och fotograferandet. Medan James omfamnade oss små i hans långa armar och var redo att föreviga ögonblicket påpekade James Hey, du har fingret framför the flashligt och hans polare svarade Oh. Alla brast ut i skratt.
 
Jag: *viskar exalterat* AMEN!!! DET ÄR JU JAMES BAY. KOLLA!!
Alexandra: Va? Nä???
Jag: JOOO. VÄND DIG OM 
Alexandra: Nej, jag vågar inte.
Jag: GAAAH JO GÖR DET!!
Alexandra: *Vänder sig långsamt om, ungefär som om det stod ett riktigt elakt monster bakom* AHH! Ja, det är han. 
Jag: AAAAH!!!
 
Därefter skrekviskade jag det till Olivia efter hennes toabesök och sen satt vi där. Spanandes på Bay med sitt crew halvtimmen som följde. Fast att tekoppen var tom sedan länge och vi egentligen skulle börja köa till konserten en gata och trappa ned, för att få så bra platser som möjligt. Men värmen och upptäckten att James Bay satt innanför samma väggar kändes tiomiljoner mer lockande. Efter tio liter svett och tiotusen liter extas, bestämde vi oss för att förvalta ögonblicket. Så vi ursäktade oss för att vi störde vid maten - men det var lugnt -, frågade om en bild och det var självklart, omfamnade oss i sina armar och sen sprang vi solglada ut i den gråa hösten. 
 
Jaa, det var sinnessjukt häftigt. Hatten av.
 
När jag kommer tillbaka är jag 19. Wiho. Ses i Sundsvall bloggis! 
From the top