Hur första advent firas

I vanlig ordning tittar jag på skidor och Vinterstudion när det är helg. För det är den tiden och säsongen nu. Älskar!! Alla känslor på en och samma gång samlas inom mig. Jag älskar det för att det gör mig till en bättre människa men blir ledsen för att jag är avdankad och inte lika aktiv längre. Livet går ju vidare ändå, men ibland är psyket skörare än andra dagar. 
 
När alla gått i mål och alla intervjuer (jag tittar alltid, oftast, på uppsnack - loppet givetvis!!! - eftersnack. Det är otorligt viktigt för mig) avklarade plus sammandrag från loppen, bakade jag peppisar med Beate utan färdiga formar. Det var lite knivigt men med hjälp av bordsknivar fick vi till egna motiv. Bokstäver, hjärtan, pac-man, julgranar och trianglar bidde det. Därefter tog vi bussen till Uppsala. Tillsammans med resten av Uppsalas befolkning, som i ett tåg, gick vi upp till stadens (typ) högsta punkt - slottet. På första advent har det nämligen blivit tradition att gå till slottet och blicka ut över botaniska trädgården för att se på fyrverkerier i takt med peppig musik. Nu pratar vi inte ett hundratal som samlades, utan tusentals. Jag och Beate var där en kvart tidigare än när det skulle börja. Inte tidiga. Inte alls. Stora som små, i grupp och ensam, hade stått ännu längre för att se denna show som pågick i cirka tio minuter över Botaniska Trädgården. Wow. Jag kände mig verkligen som en riktig kulturmänniska. Eller en del av Uppsala kanske är en bättre etikett. Kanske inte det bästa, milövänligaste och tystaste sättet, men det går inte att förneka att fyrverkerier är fantastiskt fint. Hahaha alltså. Ja. Det är alltså så här det ska gå till. Storslaget. Nästan som nyår ju.
 
Hehe det ser ut som en smiley!!!
 
Värsta glittret!!
 
 
Hehhe, ja det var den lilla fyrverkeri-uppvisningen. Helt okej skärpa för att vara med en mobil!! Inte överenskommet verkade dessutom hela Uppsala handla efter detta kalas. 
vardagsliv | | Ett avtryck |

Mor&dotter-dygn

I fredags kom min kära mor med tåget från Sundsvall. Istället för att hänga i mitt lilla näste vid världens ände tog vi in på ett fint hotell för en natt. Snett över gatan några hundra meter bort fanns en fancy Thailändsk restaurang som vi åt middag på. 
Som jag saknat henne. Min klippa.
 
Här fanns inget bra fokus i bilderna, men mitt bland all belysning fanns en trappa som ett mini-loft och där uppe fick vi plats. 
 
Sova på hotell innebär hotellfrukost. GOTT med versaler. Kolla bara: 
När det roliga var slut och utcheckad gick vi glada med varsin ryggsäck förbi och in i Domkyrkan som är så himla stor att toppen inte ryms i bild om man står allt för nära. 
 
Sen strosade vi omkring i bästa Uppsala. Mamma köpte tumvantar åt mig och en julstjärna på fot!! Fikade och gick på bio hann vi dessutom med - "En underbar jävla jul", med Robert Gustafsson i en av huvudrollerna. Passande så här när det är mindre än en månad kvar till årets bästa dag. Filmen var kul. Klart godkänd är mitt betyg. Slutligen åt vi på en kinesisk restaurang tills timmen blev slagen och vi var tvugna att säga hej för nu.  
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

Sista onsdagen i november

Varje vecka, varje onsdag närmare bestämt är det ju skrivdag!! Lektionsfritt = "lediga", så i dag har jag och fyra bra från klassen åkt till IKEA för att äta lunch av hög kvalité och fantiserat om hur våra framtida rum kommer se ut. Handlade lite billigt och bra. Efter två timmar bidde det hemgång.
Beate blev lite suris i två minuter och gömde sig bakom en pelare, sedan stack hon lite busigt fram huvudet.
 
På språng, redo för lite billig lunch på IKEA.
 
 
Medan Elias & Naya tog de traditionella trapporna åkte vi typ rulltrappa fast utan trappor anpassade för kundvagnar. Det var kul.
 
Innan middagen lirade jag lite boll i gymnastiksalen med fyra andra ansikten, alla från musik. Supernajs. Nu vilar vi efter taco-onsdag i skolhuset. Edvin har laddat ned en app (Duolingo) för att återuppta sin spanska. Det finns olika kategorier. I skrivande stund har han precis klarat av djuren och vandrar snabbt vidare med kläder. Det är också så att man succesivt ökar sina procentenheter i sin utveckling. Nu är Edvin 13-procentig flytande i spanska. Återkommer vid 100. 
 
Ämnesbyte till geografi och Seterra. Nu är det prestige och tävling på vem som är bäst. Här tar sig Beate an USA:s delstater. 
 
Av hennes min att döma går det sådär. 
From the top