Ett nytt år närmar sig

Årets sista dag är en tankspridd sådan.
 
I januari kommer jag inte ihåg några speciellt utmärkande höjdpunkter. Fast när jag tänker efter - körkort. Onsdagen den 14:e runt 13 stod det klart att jag är behörig att köra bil på egen hand. Det är ju inte varje dag man får ett godkännande (och förhoppningsvis bara en gång). 
 
Jag ska erkänna på direkten att jag inte har orken att göra en årsresumé för varje månad. Men maj var överlägset min bästa månad (fast att jag tog studenten i juni). Då var allt medvind och det hände massa bra saker, som till exempel att det stod klart att jag blivit antagen till Wik efter veckor av nervositet om framtiden närmast efter gymnasiet. Rent kroppsligt och känslomässigt var jag on top of the world. Till och med gymnasiet var trevlig och stressfri då. Maj 2015 sitter djupt inpräntat i minnesbanken. 
Årets (kanske ett av livets starkaste) citat: "Smärta är inte jämförbart. Det går inte att säga vem som har mest ont, för vi upplever smärta olika. Om både du och jag slår knäet i bordet kommer vi få ont, men olika sorters smärtor kommer uppstå." - Eva, som blev indragen i drogmissbruk som sjuåring, sexuellt utnyttjad och stora motgånger i sitt liv.
 
Hoppas att tvåtusensexton blir lika bubblig och rolig som när vi blåste såpbubblor fem trappor upp på en balkong på Malta i början av juni.
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

Konversation: Ålder

(Stannar på pappas jobb för att lämna hans mobiltelefon och byta några ord)
 
Kiddo: Vem är du???
Jag: Jag är Lars dotter. 
Kiddo *tappar hakan en smula*: Vaaaaaa
(barn på fritids tror inte att personalen (fröknarna) har egna barn)
Pappa *skrattar & imiterar lite i smyg*: Va, Har du barn
Kiddo: Är du tolv år?
Pappa: *skrattar ännu mer*: Hon kom hit i bil. Körde bil helt själv. 
Kiddo *tappar hakan i golvet* 
Pappa: Och hur gammal är man då?
Kiddo: Artoooon.
Pappa: Och så lägger du på ett. Vad blir det?
Kiddo *gapar stort*: Nitton. 
 
Den allra bästa frågan jag fått om min och pappas relation av någon unge, genom alla tider: Är du Lars storasyster?
best of konvo | | Lämna ett avtryck |

Ett inlägg utan riktig fokus och så en selfie

Tvåtusenfemton har varit snäll mot mig och väldigt, väldigt händelserik - många äventyr, nya bekantskaper och erfarenheter på en helt annan nivå än tidigare. En stor anledning till det är nog att i år blev jag student 2015 och elev på folkis i bästa Uppis. I år blev jag lite mer självständig och det är så spännande samtidigt som det skrämmer mig lite. För nästa år fyller jag och resten av min årskull tjugo. I papprerna innebär det väl vuxen??!! What. Nyss var jag ju sju och satt i sandlådan.

Fast det här året har varit magisk på alla sätt och vis är jag redo att lämna det bakom mig om tre dagar för att ta mig an nya utmaningar och allt det där. Hade jag inte vart redo hade jag ändå varit så illa tvungen för tiden väntar inte på någon. Det allra bästa med årsskifte är junior-VM som pågår i detta nu och Tour de Ski som börjar första januari. De två absoluta höjdpunkterna och roligaste slutet/början på året.  
Här ger jag er en selfie. Jag känner mig som Anna Anka. Behöver inte ens anstränga mig att puta med läpparna (vilket jag ändå aldrig gör), för det är lite så dom är nu. Svullna och lika röda till färgen som en tomat. Borsta tänderna och skratta är en riktig utmaning för då svider och spricker dom. Men jag tänkte att det kan jag överskugga med ett svartvitt filter. Hähäh. Tidigare i dag ringde jag till vårdcentralen och fick en läkartid, fast det kändes rätt hopplöst innan jag ens kom dit. Mycket riktigt "Köp lite hudsalva så blir det bra. Smörj mycket. Om du blir sämre får du ringa igen." Som om jag inte smort i tre-fyra dagar redan. Jaja.
 
Nästa år lovar jag att bli en bättre bloggare och dokumentera hela himla livet dubbelt så mycket än nu. Jag har den energin. 
From the top