Om ett bloggbyte

Någonstans på vägen når de flesta vägskälet att byta portal eller bli ihågkommen och förknippad tillsammans med en annan url-länk. Jag börjar så sakteliga känna så för den här webbadressen som fått sitt namn av högst oklar anledning (förmodligen för att jag läst att man ska välja ett bloggnamn som sticker ut och tänkte att vattenfasta, var jag nu fått det ifrån?? är ovanligt och väcker reaktioner) eftersom jag aldrig vattenfastat och har heller inga planer på att göra det inom den närmsta tiden. Om man googlar ”vattenfasta” är det min sida som är högst upp i sökträffen. Scrollar man ned lite har jag skymtat andra skribenter berätta att de ska vattenfasta. 

Den här preskriberas nu. Går i graven. Inte längre ett bokmärke i webbläsaren. Det är ofrånkomligt att det känns vemodigt för vi har hängt ihop i drygt tre år. Mer än halva mitt liv i bildformat sedan 2015 finns tryggt samlat här när mobiler blivit ur tiden, lagerutrymme noll och sådant jag vill ha kvar men inte på telefonen. Samtidigt känns det som att andan att skriva påverkas av den dåliga layouten i inläggen som ändå har en liten avgörande roll i bekvämligheten för ögonen att vila på. Bildernas placering i förhållande till texten gapar en halv mil ifrån varandra. Jag har prövat byta tema för att få bilderna närmare orden, men en blankrad blir då ungefär tre och då blir det hundrameterslopp mellan varje stycke istället. Som den trogna perfektionist kan jag inte ha det så här.

Jag tar inte med mig mina tankar i sena tonåren, mina vilsna kärleksfragment från wik eller ens mitt första universitetsår till mitt nya krypin. Jag lämnar mitt treåriga arkiv här, de tillhör för alltid vattenfasta. Jag har kommit till valet och kvalet - om jag enbart byter adress men stannar kvar på blogg.se som jag alltid gjort eller om jag byter hela rasket. Den närmsta tiden vill jag snällt hänvisa mina eventuella läsare hit—> nouw.com/hundrafemtioen för att fortfarande kunna läsa av besökssiffror i statistiken, Det blir säkerligen en, tio och trettio texter om bultande hjärtan, kaffe med påtår och en och en annan haiku bland studierna, bilderna, träningarna, kompisarna, det allmänna tankekaoset, listorna och frågorna om mitt ursprung. 

Huvudanledningen (slash i plural) till det att jag går till nouw är bara för att jag kan lättare hantera mina bilder i inläggen och har fler valmöjligheter. För att jag vill byta namn. Kanske också i smyg för att jag tycker hälften av vad jag skrivit är nonsens, men den känslan lär inte förändras om jag så byter bloggplats tusen gånger om. Inbillar mig att jag var (mer) spretig och förvirrad för två år sedan än vad jag är nu trots att jag hade livsvägen skottad lika mycket då som nu, men mycket runt omkring var svårt.  

(fast det kan också vara så att jag återkommer hit till vattenfastan när jag inser att jag saknar den här tiden, så inget raderas eller glöms bort. Vi kan se det här bytet som ett vikariat närmsta tiden. Om det funkar och känns bra blir det fast anställning innan så småningom pensionen kommer). 

Avslutningsvis tack för att den här platsen blivit ett med mig och för att ni gått in här fast jag inte levererat senaste året.  

vardagsliv | | Ett avtryck |

"Det är skönt att komma hem"

Hösten är något tidigare i Piteå än Umeå som ändå är lite före Sundsvall i årstidsutvecklingen. Jag har ätit älgstek och crème brûlée för första gången någonsin under en och samma kväll. Förutom all mat har helgen innehållit mycket pingis, monopol, ännu mer schack och så klart är det aldrig fotbollsfritt i Johannes sällskap.  
"Ser ut som att jag håller i mobilen"
Strax innan 19 rullade vi till Umeå igen, framme strax efter 21 och om två helger ska vi bege oss till Sundsvall. Det ska bli skönt att komma hem för mig med.
vardagsliv | | Lämna ett avtryck |

”Baka bullar är kanske inte det roligaste som finns”

Mellan regnskurar och studier, dagen före kanelbullens dag är det alldeles ypperligt med ett bullbaksbreak. Klarade med nöd och näppe från att utlösa brandvarnaren men sen ska ni veta, det blev storslagen succé. Johannes menar att han har finmotorik och känsla i det mest han gör. Kollade skeptiskt på mina bullar om jag skulle sälja mina små på ett bageri och pekade sedan på sina något större i formarna. Insidan som räknas sa jag. Nu är vi redo för kanelbullens dag med våra vaniljbullar. 
From the top